GLR/TN

Socialdepartementet

103 33 STOCKHOLM

e-post: registrator@social.ministry.se,

s.fst@social.ministry.se

Remissyttrande angående Gårdsförsäljningsutredningens betänkande, SOU 2010:98

Motorförarnas Helnykterhetsförbund (MHF) Region Mälardalen  och Stockholms Läns Nykterhetsförbund (LNF) har beslutat att lämna ett remissyttrande över ovanstående förslag. Här följer våra kommentarer och synpunkter på förslaget.

Vi avvisar med skärpa förslaget att införa gårdsförsäljning i Sverige. Det lagda förslaget innebär att det svenska detaljhandelsmonopolet, som är grunden för svensk alkoholpolitik allvarligt äventyras.

 

Vidare ser vi en stor risk med ökat rattfylleri då en dylik försäljning i en förlängning kan leda till att det smakas och provas på produkterna vid försäljningsställena och sedan körs och framförs fordon.

 

Att mena att en gårdsförsäljning skulle innebära att en mängd nya arbetstillfällen skulle skapas är på gränsen till ett populistiskt tänkande.

 

I riksdagens behandling av förslaget till en ny Alkohollag rådde total enighet om vikten av att behålla detaljhandelsmonopolet. Det beskrivs till och med som en hörnsten för den svenska alkoholpolitiken i Socialutskottets yttrande över förslaget till ny alkohollag som antogs strax före årsskiftet.

I socialutskottets betänkande 2010/11:SoU4, sägs bl.a.

 

"Detaljhandelsmonopolet är ett viktigt verktyg för att nå den svenska alkoholpolitikens mål” (sid. 34)

"Utskottet noterar att en grundläggande förutsättning för utredaren är att ett eventuellt förslag till regelverk som möjliggör gårdsförsäljning av egenproducerade alkoholdrycker inte ska stå i strid med EU-rätten och därmed inte heller kunna leda till ett ifrågasättande av detaljhandelsmonopolet ” (sid. 37)

 

Detaljhandelsmonopolet och folkhälsan

 Inledningsvis vill vi beröra frågan om möjligheten att – inom EU-rättens ramar och med behållet detaljhandelsmonopol (Systembolaget) – kunna bedriva försäljning av alkoholdrycker i anslutning till produktionsanläggningar för öl, vin och sprit enligt de direktiv som utredningen SOU 2010:98 erhöll från regeringen. Ibland framställs Sveriges regleringar inom alkoholområdet som närmast aparta och unika. Studerar man utvecklingen på området i Europa kan man dock konstatera att utvecklingen går mot ett tydligt ökat inslag av regleringar på alkoholområdet och att skillnaderna mellan olika EU-länder nu är betydligt mindre än vad som tidigare varit fallet.[1]

 

Ur ett historiskt perspektiv är också olika typer av tillgänglighetsbegränsningar något som förekommit ända sedan 1500-talet då det första monopolet i Sverige infördes i Stockholm för att stävja ökade problem med spritkonsumtion, som då var en ganska ny företeelse. Efter det har monopol och/eller licenssystem varit återkommande åtgärder i Sverige, men också internationellt. Det restriktiva förhållningssättet till alkohol har resulterat i att Sverige, Norge och Finland haft en lägre nivå på alkoholrelaterade skador än central- och sydeuropeiska länder.[2]

Restriktionerna har inget egenvärde. De har ett tydligt syfte vilket också Socialutskottet slår fast. Men likafullt är det politikens kanske starkaste instrument.

 

 ”Den svenska alkoholpolitikens mål är att främja folkhälsan genom att minska alkoholens medicinska och sociala skadeverkningar. Målet ska nås genom insatser som motverkar skadligt dryckesbeteende och bidrar till en minskad total alkoholkonsumtion. Ett av de främsta och mest grundläggande politiska instrumenten för att nå detta mål är en restriktiv lagstiftning på alkoholområdet.”

 

( 2010-11 SoU4, sid. 18) 

 

I andra delen nedan, beskriver vi vår bild av de myter och missförstånd som förekommit i debatten kring fördelarna med att införa ett parallellt system till det befintliga detaljhandelsmonopolet (vilket ju då inte längre är ett monopol).

 

Att bryta mot monopolet inom EU-rätten

 

Under det senaste året har många organisationer haft täta kontakter med såväl EU-myndigheter som direktoratet för konkurrensfrågor i Bryssel samt jurister med insikt i frågan. Inom generaldirektoratet med ansvar för konkurrensfrågor uttrycks stor förvåning över Sveriges dubbla signaler. Sverige har slagits i olika omgångar och t.o.m. tagit strid i EU-domstolen för att behålla monopolet av folkhälsoskäl men prioriterar nu plötsligt kommersiella intressen framför folkhälsa. Samma förvåning utrycker tjänstemän inom generaldirektoratet hälsa, ett direktorat som utredningen om gårdsförsäljning, uppenbarligen valt att inte ha kontakt med.

 

I Franzéndomen från 1999 konstaterar EU-domstolen att Sveriges detaljhandelsmonopol är förenligt med EU-lagstiftningen då motivet legitimerar ingreppet i den fria handeln om alla producenter behandlas likvärdigt.  Låt inte en kortsiktig populistisk åtgärd sabotera möjligheten att vi själva styr över monopolfrågan.

 

 Ordet monopol betyder att det bara finns en försäljare, i detta fall Systembolaget. Om det uppstår en parallell butiksverksamhet upphör monopolet. Motivet till att låta staten ha ett monopol är både en fråga om tillgänglighet men också om desintresseringsprincipen. D.v.s. att inte låta kommersiella intressen se möjligheter att locka människor till att köpa mera för att öka den egna vinsten och därmed spä på konsumtionen med oplanerade inköp. Sena förändringar utomlands visar också på effekterna i modern tid.[3]

 

 I remissvaren på alkohollagsutredningen (SOU 2009:22) som föregick propositionen om ny alkohollag var många tunga remissinstanser kritiska till idén om gårdsförsäljning. Barnombudsmannen, statens ungdomsstyrelse m.fl. avstyrkte idén, vilket också själva utredningen kom fram till. Alkohollagsutredningen pekade också på problemet med en ökad flora av små sprittillverkare vilket ökar risken för att unga kommer över alkohol. Just detta är det som föreslås i Lotty Nordlings utredning där man överger iden om att enbart tillåta vinproducenter att sälja vid produktionsanläggningen vilket varit den gängse tolkningen av begreppet ”gårdsförsäljning”.

 

När det gäller de rent lagtekniska delarna kring EU-rätten hänvisar vi till det i våra ögon mycket vederhäftiga särskilda yttrandet, avgivet av experten Karin Eckerberg och bilagan där rättsläget gås igenom.  Där konstateras: 

 

 "Det föreligger stor risk för att EU-domstolen skulle komma fram till att den svenska alkoholpolitiska regleringen inte längre på ett sammanhängande och systematiskt sätt syftar till att skydda folkhälsan mot alkoholens skadeverkningar. Det innebär att det därför inte längre går att försvara detaljhandelsmonopolet under artikel 37 FEUF”. (SOU 2010:98 sid 142)

 

Denna tolkning har också stöd i den tidigare alkohollagsutredningen. Tyvärr är den enda helt säkra prövningen att låta EU-domstolen döma i frågan. Om Sverige - innan en sådan sak prövas - har släppt fram gårdsförsäljningen och därmed själva ifrågasatt vårt eget monopol, lär det knappast stärka vår ställning i rätten.

 

En annan tidigare prövning skulle kunna vara notifieringsprocessen om regeringen, trots allt skulle välja att skriva en proposition i frågan. Här råder dock oklarheter om vilken status det har att förslaget inte stoppas i den processen. Domstolen eller någon annan kan ändå komma att väcka frågan efter en sådan process.

 

Restaurangerna – en ny arena för detaljhandel?

 

Den svenska alkoholpolitiken har varit noga med att skilja på detaljhandel och alkoholintag vid besök på restaurang. Öppettider är helt annorlunda och chansen att konsumera riskfyllt är betydligt större om kunden får bära med sig alkohol hem från restaurangen. Med den nya alkohollagen får restauranger i praktiken möjlighet att själva bli tillverkare genom att kryddsätta redan befintliga varor. Det handlar alltså inte om produktion i vanlig bemärkelse direkt genom förädling av en råvara. Det är svårt att inte föreställa sig ett antal restauranger/klubbar i storstäderna som utnyttjar möjligheten att upprätta provsmakningsevenemang och till det koppla försäljning. Om de inte själva tycker idén är bra, kommer den internationella alkoholindustrin att vara mycket intresserad av att sponsra sådana tilltag.  I det läget är det fjärran från de ursprungliga tankarna om gårdsförsäljning och namnet på utredningen känns direkt vilseledande.

 

Trafiksäkerhetsaspekter

 

Förslaget grundas på begreppet gårdsförsäljning innebärande att de alkoholhaltiga dryckerna ska produceras och försäljas på samma ställe. Även om möjligheterna att se butiker mitt i tätorterna som gårdsförsäljning finns leder likväl begreppet till en komplicerande signal som helt går emot uppsatta mål om en nykter trafik. Eftersom de flesta gårdar utanför tätort inte har en i sammanhanget tillfredsställande kollektivtrafik är det enda transportmedlet för en enskild konsument bilen. Intrycket från andra länders motsvarande företeelser är att det ofta förekommer provsmakning. Inga garantier finns för att så ej sker även i Sverige och att därefter ta bilen därifrån är inte förenligt med den svenska Trafikbrottslagen. Sambandet mellan gårdsförsäljning och rattfylleri är ett välkänt problem hos polismyndigheterna i olika länder.

 

Negligeringen av Konsekvensbeskrivningen

 

En märklig sak i utredningen är hur den huvudansvarige utredaren väljer att bortse från de konsekvensbeskrivningar som utredningen själv beställt och som redovisats av Pi Högberg, Med. Dr., utredare, Statens folkhälsoinstitut och Thor Norström, Prof., Institutet för social forskning, Stockholms universitet. Utredarna konstaterar i korthet följande scenario vid två olika omfattningar på gårdsförsäljning:

 

 "Tabell 2 visar att denna konsumtionsökning kan förväntas öka den alkoholrelaterade dödligheten med 176 fall (200 gårdsförsäljare), eller 385 fall (500 gårdsförsäljare), antalet fler fall av polisrapporterad misshandel med 2040 respektive 4434, antalet rattfylleribrott med 646 eller 1411, och den förväntade ökningen i sjukfrånvaro (män) förväntas uppgå till 4-9%, årligen.” (sid 239)

 

Brister i förslagets utformning - detaljer

 

I förslaget finns en volymbegränsning per kund och år vilket är positivt tänkt men som skulle leda till en mycket svår tillsynsuppgift. Kommunerna har redan en svår roll på mindre orter där tillsynsresurserna är små och risken för ”läckage” vid sidan om den skattebelastade delen av försäljningen är uppenbar, speciellt med tanke på utredningens förslag att varor från andra producenter skall få säljas.

 

Volymbegränsningen per år skapar en annan typ av problem, när någon som fått tillstånd att sälja fyller sin kvot och måste stänga för resten av året. Den våg av protester som då kommer att uppstå från tillverkarna kommer att skapa ett tryck på höjning av volymgränsen vilket i sin tur definitivt skulle punktera alkoholmonopolet, om det inte redan har inträffat.

 

Detta bekräftas redan i förväg av de stora producentorganisationerna. Svenska Bryggeriföreningen bekräftar volymbegränsningen som det största hotet:

 

 "I grunden känns förslaget oväntat förnuftigt och klokt, men en sak är helt fel och det är att man bara ska få sälja 10 000 liter öl per år. Det kanske låter mycket, men det är vad ett litet bryggeri brygger på en månad.” (Sveriges bryggerier, 2010-11- 17).

 

Vin- och sprittillverkarna argumenterar på samma sätt:

 

”Den allvarligaste tillväxthämmaren är försäljningsbegränsningen. Begränsningen av försäljning per person är i sig inget problem, den hindrar ju inte tillväxten, däremot är det ett problem med volymbegränsning för total försäljning per år. Hur gör man om man har en bra vår med många besökare? Stänger igen butiken lagom till den stora turistsäsongen och avskedar butikspersonalen?” (Sprit & Vinleverantörsföreningen, 2010-11-22).” Ur SOU 2010:98 sid 236.

 

 Slutsatser

 

MHF har mycket svårt att finna välgrundade och avgörande argument för att äventyra detaljhandelsmonopolet och öppna upp en mängd kranar, både i landsorten och i storstäderna. Detaljhandelsmonopolet har ett brett stöd i befolkningen men det skulle troligen bli ett svårt läge om staten först inför gårds- och storstadsförsäljning för att sedan försöka stänga den vid ingripande från EU-instanser.

 

Vi uppmanar regeringen att inte låta kommersiella krafter vinna över skyddsbehoven för dem som alkoholpolitiken är till för. Vi anser inte att utredningsförslaget kan ligga till grund för införande av så kallad gårdsförsäljning i Sverige och därmed avvisar vi förslaget i sin helhet.

 

Med vänliga hälsningar

 

Motorförarnas Helnykterhetsförbund Region Mälardalen och Stockholms Läns Nykterhetsförbund.

 

Tommy Nilsson                                                                    Gun-Lis Roos              

 

Styrelseordförande                                                         Styrelseordförande

 

MHF Region Mälardalen                                   Stockholms Läns Nykterhetsförbund                   

 

 

 

 

 

 

 



[1]Se t.ex. jämförelsen av ECAS-länderna från 1950-2000 i Karlsson, T. & Österberg, E. (2001) A scale of formal alcohol control policy in 15 European countries, Nordic Studies on alcohol and drugs, 18 (English supplement), 117-131

[2]World Health Organization, European Status Report on Alcohol and Health 2010, Copenhagen 2010. Vi vill fästa uppmärksamheten på sida 19 om skillnader i totalkonsumtion, sida 23 om riskfyllt berusningsdrickande och sida 26, fig. 3.3 och 3.4 angående förekomsten av levercirros i olika länder.

[3] Stockwell, Tim; Zhao, Jinhui; Macdonald, Scott; Vallance, Kate; Gruenewald, Paul; Ponicki, William; Holder, Harold; Treno, Andrew, “Impact on alcohol-related mortality of a rapid rise in the density of private liquor outlets in British Columbia: a local area multi-level analysis”. I:  Addiction, Volume 106, Issue 4, April 2011, pages 768–776

 

Hej, kan jad få lite hjälp med detta. Hemsida 24, www.lansnykter.se Stockholms Läns Nykterhetsförbund Webbredaktör Lars-Erik Larsson Ny Webbredaktör Sofia Modigh 700604-0047 Forshagagatan 7, 12331 Farsta Och www.NSO.nu Webbredaktör Lars-Erik Larsson Hemsidan är registrerad på Bo Larsson. Ny Webbredaktör Sofia Modigh 700604-0047 Forshagagatan 7, 12331 Farsta Jag kan ändra det som jag kommer åt.